Sneckenström – glansdagarnas skeppsredare

PIENI Julie
Lorenz Petersen & Peter Christian Holm, Parkki Julie, Altona 1867

Gustaf Fredrik Sneckenström – glansdagarnas skeppsredare
Under tidigt 1800-tal var Borgå ännu en anspråkslös sjöstad som idkade Östersjöhandel. Till sydligare breddgrader seglade man redan på 1780-talet, men då registrerades fartygen bl.a. i Helsingfors. Först år 1830 erhöll Borgå stapelrätt och fick föra handel med utlandet.

Kommerserådet Sneckenström fotograferad i Paris.

Gustaf Fredrik Sneckenström (1797-1877) for till sjöss som 15-åring. Han steg i rang, tog styrmans- och sjökaptensexamen, fick burskap i Borgå och seglade 1824 som kapten på briggen Enigheten. Då staden fick stapelrätt sex år senare var tiden inne att investera i ett eget fartyg. Sneckenström seglade som skeppare på sin brigg Josephina till år 1834, varefter han lämnade sjömansyrket och etablerade sig som redare och handelsman.

I den Sneckenströmska boden såldes allt från golvmattor, hästfiltar och tyska äpplen till saffran, franska sviskon, malagarussin, trabuco cigarrer, Londonporter, samt exklusivt smörsalt, vitt och fint som pudersocker. I vridna glasflaskor såldes även importerad Krone Essens, mirakelmedlet som botade alla sjukdomar.Sneckenström ägde andelar i fartyg, men dirigerade också över en egen handelsflotta. Josephina, Zulima, Justitia, Luvia, Alexandra, Thecla, Fredrik, Gustaf, Amanda och Rakkaus anlöpte främst engelska och sydeuropeiska hamnar. Sedan fartyget Dygdens dramatiska Amerikaseglats 1805 hade inget Borgåfartyg vågat sig över Atlanten. År 1843 lät Sneckenström kopparförhyda briggen Justitia inför resan till Rio de Janeiro, varifrån det livsviktiga kaffet hämtades. År 1846 skrev C.M. Möllersvärd i sin dagbok: ”Nu äro de alldeles galna i Borgå. I dag stort kaffe hos fru Procopé. Gud låte Sneckenströms skepp snart hemkomma från Brasilien, annars blir här kaffebrist i stan, och då törsta våra kärringar ihjäl!

PIENI Julie
Vid köpet 1871 omdöptes barken Julie till Rosa efter Sneckenströms tredje fru.

Sneckenström var även delägare i Hammars Skeppsvarfsbolag. Språkkunnig och förtrogen med sjöfart fungerade han som korrespondentredare. Hans rederiverksamhet växte och 1850 sålde han handelsbodens varulager och verkade sedan som grosshandlare.

Sneckenström var involverad i det mesta i Borgå. Han satt i sjömanshusets styrelse, i allehanda kommittéer, representerade Borgå vid lantdagen 1863 och grundandet av Sjöassuransföreningen, var styrelsemedlem i Borgå Sparbank, Sveriges och Norges vicekonsul. Under Krimkriget bekostade han bygget av Kokonuddens försvarsvall med grova kanoner. Han var rejäl och hjälpsam. Under nödåren hjälpte han nödställda i Borgå och andra städer med ansenliga summor. Fattighus och skolor understödde han regelbundet.

År 1835 köpte Sneckenström stadens anrikaste hus, Slottet vid Ågatan. Hemmet blev centrum för stadens sällskapsliv med bjudningar för 200 gäster och namnsdagsfrukostar som varade till sena kvällen. Det bjöds frikostigt på delikatesser och drycker från fjärran länder. Om en nyårsfest skriver densamme Möllersvärd att det ”var så briljant, som i Borgå kan åstadkommas och alla voro välbelåtna, i synnerhet damerna”. Affärerna höll Sneckenström på resande fot, men tid fanns ändå för slädutfärder, picknickar i skärgården, sammankomster i vinkällaren och skeppsmiddagar. I den rymliga salen ordnades konserter av kända virtuoser och på 1840-talet var Sneckenström en av aktörerna vid bygget av societetshuset. Vid hans kontor såldes biljetter till soaréerna.

Det s.k. Eklöfska huset byggdes av Sneckenström på 1850-talet. Natalia Linsén, 1890-talet.

Sneckenströms första fru Charlotta Spaak dog 1840, hans andra fru Wilhelmina Stenroth 1855. År 1865 gifte Sneckenström sig en tredje gång, med den 44 år yngre Rosalie Åkerhielm. Av tolv barn nådde åtta vuxen ålder. På 1850-talet flyttade familjen till deras nybyggda hus vid åstranden. Huset, som senare kallats för Eklöfska huset, hade 23 rum i två våningar och var ritat av Carl Albert Edelfelt. Likt familjens döttrar var den unga frun socialt lagd och balerna avlöste varandra även i det nya hemmet.

Kommerserådet Sneckenström med sina barn ca 1855.

Sneckenström avled oväntat under en affärsresa våren 1877 till följd av gasläckage i hans rum på societetshuset i Helsingfors. Hans enda levande son var då 10 år gammal. Den unga änkan flyttade hem till Sverige och dödsboet skötte affärsverksamheten en tid. Egendomen skiftades först 1888 och det ståtliga huset såldes på 1890-talet åt August Eklöf.

Lillemor Jordas

Lue myös

Sommararbetare till Borgå museum

Borgå museum är ett kulturhistoriskt museum samt regionalt ansvarsmuseum för östra Nyland Våra utställningsutrymmen är belägna i Gamla stan i Borgå.

Amanuensens vikarie Mariaana Korpela håller ett verk i handen och ler.

Livet på Borgå museum: Amanuensens arbete är självständigt och motiverande

Museiamanuensen arbetar som sakkunnig i museet och ansvarar främst för vården och dokumenteringen av samlingarna samt därtill hörande informationshantering. Också vid Borgå museum arbetar några amanuenser, och deras betydelse för museet är viktig. En av dem är Mariaana Korpela, som är vikarie för amanuensen. Korpela vikarierar för amanuens Susanna Widjeskog, som ansvarar för Borgå stads konstsamlingar samt samlingarna vid J. L. Runebergs hem.

Några skulpturer ur Walter Runebergs skulptursamling.

Samlingsarbetare till Borgå museum

Borgå museum söker en arbetstagare för en visstidsanställning. Samlingsarbetarens uppgift är att planera och förvekliga rengöringen och flytten av föremålen i den av Borgå stad ägda Walter Runebergs skulptursamling till nya samlingsutrymmen.

Statyett i färgad gips föreställande gosse lekande med en gris.

Borgå museum publicerar nya samlingar i söktjänsten Finna

Borgå museum publicerar tre betydande helheter i söktjänsten Finna bestående av. Föremål och arkivmaterial med anknytning till sjöfart – bl.a. ritningar av den internationellt kända båtkonstruktören av tävlingssegelbår Gösta Kyntzell, samt konstnären Johan Knutsons omfattande produktion och bildkonstnären Ville Vallgrens skulpturer.

Förebild till kjoltyget i Borgå folkdräkt. Ett litet tygprov i ylle vävt i tuskaft med ripsliknande struktur. Dominerande mörkt till färgen. Ränningen i mörkblått ullgarn med en täthet på 11 trådar/cm. Inslag i ullgarn med smala vita, röda och gula ränder på mörkblågrön botten. Inslagets täthet är cirka 20 trådar/cm. Stadkant till vänster. Provbiten är fastsydd för hand på ett pappark.

Borgå museum publicerar textilprovssamlingar i söktjänsten Finna

Borgå museum har två systematiskt insamlade samlingar av vävda tyger. Samlingarna omfattar över 3 100 prover från 1700–1900-talen. Museet publicerar nu 1 441 prover i Finna som en del av projektet Synlighet för östnyländsk handarbetskonst finansierat av Svenska kulturfonden och Folkets Kulturfond.