Livet på Borgå museum: Nea Satta ansvarar för flytten och rengöringen av Walter Runebergs skulptursamling

Nea Satta står vid ytterdörren till ett gammalt blåmålat timmerhus, ser rakt in i kameran och lutar sig med höger hand mot en vit trädörr.
Projektarbetare Nea Satta.

I Borgå stads konstsamlingar finns en verklig pärla som har väckt förtjusning hos många under de senaste årtiondena. Det är fråga om Walter Runebergs skulptursamling, som bland annat består av gipsskulpturer, skisser till monumentala verk samt en omfattande porträttsamling. Därtill ingår olika formar, avgjutningar och arbetsredskap i samlingen. Borgå museum har ansvarat för vården av skulptursamlingen.

Skulptursamlingen visades länge i en byggnad från 1800-talet vid Alexandersgatan 5, där museiverksamheten upphörde i slutet av år 2024. Efter detta började Borgå stad och Borgå museum planera samlingens framtid. Skulptursamlingen har kommit i stadens ägo på 1920-talet och omfattar verk, gjutmodeller och verktyg som funnits i Walter Runebergs ateljé. Samlingen omfattar cirka 300 skulpturer. Inom ramen för det pågående projektet rengörs och flyttas de nu. För projektet har museet anställt en särskild projektarbetare, konservator (YH) Nea Satta.

På bilden syns ett av rummen i utställningen med Walter Runebergs skulptursamling. Rummet har en rödaktig ton och där visas bland annat ett porträtt av Runeberg. I rummet finns också arbetsredskap som han använde i sitt arbete.
Walter Runebergs skulptursamling var länge utställd på Alexandersgatan 5. Även om byggnaden nu är stängd för allmänheten, fungerar den som en av Sattas arbetsplatser. På bilden syns ett av utställningsrummen.

-I början består mitt arbete till stor del av att planera genomförandet av projektet och att beakta olika praktiska aspekter, samt att skaffa arbetsredskap och förpackningsmaterial. Därefter följer mer konkret arbete: rengöring av konstverken, packning samt planering och genomförande av frakterna tillsammans med transportfirman. Mitt ansvar är att säkerställa att verken tryggt kommer till sina nya förvaringsutrymmen och att de förvaras på ett korrekt sätt, berättar Satta.

Det här uppdraget var verkligen en uppfylld dröm

Nea Satta kontrollerar inventarienumren på skulpturerna som ligger på bordet, skrivna på små papperslappar. Hon bär vita skyddsoveraller, skyddsmask och blå handskar. På hyllan bakom Satta syns vita skulpturer mot en blå vägg.
Noggrannhet är en viktig del av arbetet. Här kontrollerar Satta verkens inventarienummer.

Nea Satta, som bor i Helsingfors, har efter sin examen redan i några år arbetat som samlingsarbetare och konservator. Hon har studerat konservering av oorganiska material vid Yrkeshögskolan Metropolia, där hon utexaminerades 2024. Före detta utbildade sig Satta inom hårbranschen (2011) och arbetade även tidvis som maskör. Hon samlade på sig flera års arbetserfarenhet, tills hon omvärderade sin karriär efter att ha flyttat tillbaka till Finland från Berlin under coronatiden. 

-Jag har alltid varit intresserad av konst, historia och kultur i allmänhet, och att arbeta med händerna har starkt styrt mina yrkesval. Museibranschen, och särskilt konservering, dök faktiskt upp i ett yrkesvalstest, och jag valde slutligen studier inom området. I mitt arbete har jag märkt att projektbaserat arbete är mycket vanligt inom museibranschen. Jag har haft turen att få sådana möjligheter efter min examen. Den nuvarande tjänsten var verkligen en uppfylld dröm, fortsätter Satta.

Det är mycket motiverande att se det konkreta resultatet av sitt arbete under projektets gång

Närbild av hur en skulptur packas in i vitt silkespapper.
En omsorgsfull packning av verken säkerställer att de förvaras på ett korrekt och tryggt sätt.

Nea Satta har redan hunnit lära sig mycket i sitt nuvarande arbete, fastän projektet ännu är i ett tidigt skede. Som exempel nämner hon långsiktig planering av det egna arbetet, kommunikation och samarbete med olika aktörer samt ett omfattande beaktande av arbetssäkerheten. Det dagliga arbetet är i övrigt mycket självständigt, men på kansliet och på J.L. Runebergs hemmuseum har hon möjlighet att utbyta tankar med övrig personal. 

-Jag har blivit mycket väl mottagen. Det är lätt att bli en del av en fungerande och välmående arbetsgemenskap. Dessutom brinner jag särskilt för skulpturkonst, så projektet är givande även ur den synvinkeln, säger Satta. 

Det som är speciellt motiverande är att kunna se de konkreta resultaten av sitt arbete då projektet framskrider. Satta har haft nytta av sin tidigare erfarenhet och sin kompetens som konservator. Det bästa med arbetet är att kontinuerligt lära sig nytt samt den mångprofessionella och täta arbetsgemenskapen. Framtiden rymmer många möjligheter. 

-Jag drömmer om fortsatta studier inom museologi. Jag hoppas också att jag i framtiden får möjlighet att arbeta som konservator mer långsiktigt på samma plats. Jag utesluter inte heller möjligheten att igen bo och arbeta utomlands, funderar Satta.

Nea Satta rengör en vit gipsskulptur som föreställer ett barns huvud. Hon bär skyddsutrustning och håller en dammsugare i ena handen och en pensel i den andra. Hon ser rakt mot kameran, med huvudet lätt på sned.
Satta har haft möjlighet att använda sin tidigare erfarenhet på ett mångsidigt sätt. Här rengör hon en av skulpturerna i samlingen.

Arbetet som konservator är ofta fysiskt krävande, och Satta tar hand om sin kropp genom att träna på gym och yoga. Vinterbad rensar tankarna och hjälper henne att återhämta sig. Hon försöker också ta del av olika kulturevenemang så mycket som möjligt. Särskilt musik har stor betydelse för henne.  

-Jag går på konserter, och tillsammans med två vänner har jag ett DJ-kollektiv, Club Geeli, vi ordnar fester, spelar på olika evenemang och gör ett månatligt radioprogram. Min partner gör musik under namnet Sattalite, och jag fungerar också som DJ på hans spelningar samt sjunger i bakgrunden.  Jag hoppas att jag i framtiden kan återuppta mitt hästintresse, eftersom tiden jag tillbringar med djur är viktig för min återhämtning, avslutar Satta.