I början av juni (5.6.) öppnar fotoutställningen Den försvinnande horisonten av konstnären Sanna Johansson i Borgå museums Holmska gården (Mellangatan 11). Johansson arbetar som utställningsvakt och guide vid Borgå museum och hör till teamet för publikt arbete vid museet. Arbetet på museet är mångsidigt och inspirerande. Det består av guidningar för grupper, handledning av verkstäder samt annan kundservice.
På fritiden fortsätter Johansson med sina fotografiska projekt, till vilka även utställningen Den försvinnande horisonten hör. I samband med dessa fotograferar hon, behandlar bilderna, arbetar i mörkrummet eller begrundar olika teman.
Johansson har varit intresserad av konst sedan ung och därför har också museibranschen känts naturlig för henne. Intresset för kreativa yrken ledde henne till studier i fotografi, något som hon fortfarande brinner för.
-Vägen till konstnär har vuxit fram gradvis. Jag har fotograferat många intressanta motiv, som oftast har anknytning till platser eller landskap och har haft utställningar med en del av verken. Jag har till exempel fotograferat förorten där jag växte upp, fästningar och Karelen på andra sidan gränsen. Under de senaste åren har mina motiv och bilder blivit mer abstrakta. Mina tidigaste bilder var mer dokumentära än de är idag, berättar Johansson.
Jag har redan länge varit intresserad av att fotografera landskap och platser
Utställningen Den försvinnande horisonten har varit ett givande projekt för Johansson. Utställningen anspelar vagt på fotografins tidiga historia. Hon har visuellt inspirerats av piktorialismen, den första stilriktningen inom fotokonst som verkade kring sekelskiftet 1800–1900. Det var typiskt för piktorialisterna att behandla bilderna i efterhand, och deras fotografier var ofta disiga och romantiska.
Inför utställningen har Johansson funderat på många olika saker. Allra senast har hon bland annat arbetat med att hänga utställningen och rama in fotografierna. Projektet började dock redan innan själva utställningen.
-Jag har fotograferat landskap som jag sett under mina arbetsresor mellan Helsingfors och Borgå redan innan jag visste om den här utställningen. Då jag började planera utställningen beslöt jag mig för att fortsätta med dessa. Namnet Den försvinnande horisonten syftar på landskapets tidslighet. Jag har länge varit intresserad av att fotografera landskap och platser, fortsätter Johansson.
Utställningens verk har inte har skapats helt plötsligt, för Johansson fotograferar på film. Innan hennes avdrag är färdiga att ställas ut måste filmerna framkalla framkallas och skannas, de rätta bilderna väljas och behandlas. För utställningen har Johansson också gjort cyanotypier, som är preussiskt blå bilder på akvarellpapper.
-Cyanotypi är en gammal metod för att framställa bilder där man använder kemikalier (ammoniumjärncitrat och kaliumferricyanid), papper och solljus. Cyanotypierna är speciella just nu eftersom jag inte tidigare har gjort sådana landskapsbilder, fortsätter Johansson.
Jag tycker om att betrakta, vare sig det handlar om natur, landskap, bilder eller vad som helst
Arbetet på museet och konstnärskapet ger Johansson mycket glädje. Även om rollerna skiljer sig åt upplever hon att de kompletterar varandra. I museiarbetet motiveras hon av möten med besökare och särskilt av barns glädjande och intressanta kommentarer. Som konstnär motiveras hon däremot av att lära sig nytt, av insikter och av det konkreta arbetet samt processerna och att slutföra dem.
-Som konstnär har jag också motiverats av att forska i ett tema som intresserar mig. Jag kan till exempel bli så fascinerad av en konstnär eller stil att jag letar reda på all information. Jag inspireras fortfarande av fotografier och konst överlag. Jag tycker om att betrakta – vare sig det handlar om natur, landskap, bilder eller vad som helst, säger Johansson.
Johansson har via sitt konstnärskap haft möjligheten att uppleva många minnesvärda situationer. Speciellt minnesvärt är ett projekt om evakuerade från Karelen. Åren 2010 och 2011 reste hon till de överlåtna områdena på den ryska sidan och träffade människor som hade tvingats lämna området som barn. Projektet var minnesvärt på många sätt, eftersom Johansson fick höra många berörande berättelser om människornas upplevelser. De flesta hade en ständig längtan tillbaka till de gamla hemtrakterna.
Konsten och arbetet vid Borgå museum är betydelsefullt och viktigt för Johansson. Också fritiden har stor betydelse och i den ingår viktiga människor och en älskad katt. Johansson njuter också av att läsa. Hennes nya hobby är att sy.
Sanna Johanssons utställning Den försvinnande horisonten visas i Holmska gården (Mellangatan 11) 5.6.2026–10.1.2027.
