Bronsåldern dateras till ungefär åren 1800–500 f.v.t. Forskarna har indelat tidsperioden i den äldre bronsåldern 1800–1100 f.v.t. och i den yngre bronsåldern 1100–500 f.v.t. Även termen den tidiga metallåldern används om tidsperioden (1900 f.v.t.–300 e.v.t.).
Kring år 2500 f.v.t. var stranden i Borgåtrakten c. 18 m ö.h. Kring år 1000 f.v.t. hade havets yta sjunkit till 10 m ö.h. Med hjälp av den förändrade strandhöjden kan man i viss utsträckning datera områdets fornfynd. I Borgå känner man till 35 gravrösen som anses vara från bronsåldern. Det finns 14 dylika rösen i Lovisa.
Man känner till betydligt färre boplatser från bronsåldern. I östra Nyland finns endast ett fåtal boplatser från stenåldern som även uppvisar tecken på bosättning under bronsåldern. Den mest berömda och mest forskade boplatsen är Böle i Borgå. Den ligger i Munkby och har blivit under motorvägen och anslutningen vid Illby. Fynd från boplatsen hänvisar till både östliga och västliga kontakter. På boplatsen har forskningsobjektet varit en rund byggnad med stående pålar med mellanrum som fyllts med flätade kvistar.
I princip har gravarna från den äldre bronsåldern varit stora och de var belägna på höga platser i terrängen. Under den yngre bronsåldern var gravrösen mindre och de låg även på lägre platser. Ingen regel utan undantag för de bronstida rösena användes ibland som gravplatser även under järnålder.
De flesta fornfynden från bronsåldern i östra Nyland finns vid nuvarande ådalar eller nära havsstranden.
Bronsyxa från Bysmeds
Föremålet är ena halvan av en söndrig avsatsyxa. Det enda som återstår är bladet. Föremålet är mycket litet och det har använts som arbetsyxa t.ex. för att bearbeta trä. Föremålet hittades på en åker. En annan avsatsyxa från östra Nyland har hittats vid byggnadsarbetena vid Sibbo sjukhus. En kopia på yxan visas i Borgå museums utställning. Yxan från Sibbo skiljer sig stilmässigt från den från Bysmeds. Yxan från Bysmeds påminner mest om en yxa hittad i Bjärnå i Salo. Yxbladet hör till Museiverkets arkeologiska samling och har lånats till Borgå museum. Bladet har konserverats.
Mer information om yxan via länken (på finska).
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/kmloyto/read/asp/r_loyto_det.aspx?LOYTO_ID=54239
Avsats- och holkyxor
Yxan från Bysmeds är en avsatsyxa. De består av ett blad som skaftats i ett nackhöjt träskaft. Skaftdelen gick lätt sönder då man högg med yxan och därför behövdes nackdelen som ett stöd. Skaftet gick ändå lätt sönder och i fallet från Bysmeds har bladet gått sönder vid nackdelen. Avsatsyxorna kom till Finland via den skandinaviska kultursfären.
AVSATSYXOR Museiverket CC BY 4.0
I holkyxan var skaftet fäst i ett ihåligt yxblad för att skaftet inte skulle gå sönder för lätt. I ett i Finland hittat yxblad återstod fortfarande delar av trä som identifierats till ask (Fraxinus excelsior). Holkyxan blev den rådande yxan i Europa under en lång tid. Fastän en del av yxorna som hittats i Finland var importerade, tillverkades yxor även här.
HOLKYXOR Museiverket
Då en jordbastu byggdes år 1889 hittades två holkyxor i Finnby och Andersböle i Borgå. Den ena gavs till Borgå museum och den andra till Arkeologiska Kommissionen d.v.s. nuvarande Museiverket.
Nutida forskning
Tack vare metalldetektering och ny forskning ökar vår kunskap om bronsåldern hela tiden. I Finland hade man under bronsåldern främst brandbegravning och därför går det inte med nutida metoder att fastställa de avlidnas arkeologiska DNA. Man kan erhålla dylika uppgifter från våra grannländer. Genom att förena lingvistik, arkeologi och DNA-forskning har man kommit till slutsatsen att folken som talade östersjöfinska språk kom till Finland under den tidiga järnåldern. Detta språk utvecklades sedan till det finska språket med sina nära släktspråk.
En kvinna med sina barn finns avbildad på utställningens bild om bronsgjutning. Inom nutida forskningen vill man betona kvinnans aktiva roll. Äldre arkeologisk forskning har ofta haft en manlig synvinkel, men tolkningen av de forna könsrollerna borde inte präglas av rådande värderingar.
