Gabriel von Pfaler (1873–1958) som var född i Alastaro var en mångsidig pedagog. Han utexaminerades som gymnastiklärare år 1892 och verkade som gymnastiklärare vid Joensuun lyseo under åren 1894–1906. Sin huvudsakliga lärargärning utförde han som gymnastiklärare vid Borgå Lyceum och han verkade också med dispens, delvis i andra skolor i staden och sporadiskt som pensionär, som lärare i bokföring, latin och ryska. Han hade flera förtroendeuppdrag, redan i Joensuu som brandmästare och i Borgå bland annat inom bankbranschen och telefonföreningen samt vid ett tryckeri.
Eftersom von Pfaler inte själv besökte Italien är det sannolikt att han har köpt eller fått den lilla stensamling (Inv 3374A–F) som han år 1910 donerade till Borgå museum under den studieresa till Stockholm och Centraleuropa (Karlsruhe, Dresden, Leipzig och Berlin), som han företog två år tidigare för att bekanta sig med gymnastiklärarutbildningen. Samlingen innehåller både skärvor och formskurna tesserae och den härstammar enligt von Pfaler från Caracallas termer i Rom. Samlingen ger en liten inblick i de antika mosaikgolvens prakt. Materialet till golven kom från Egypten, Grekland och Mindre Asien.
A: Grön marmor
Max 4,7 cm
En djupgrön sten med ljusare fläckar som härstammar från stenbrott på den mellersta vidsträckta udden på halvön Peloponnesos. Dess latinska benämning lapis lacedaemonius syftar på dess geografiska ursprung och på lakedemonierna eller spartanerna som bodde i trakten. Stenen användes redan under grekisk bronsålder, och senare var den en värdefull importerad marmor i Rom.
B: Granodiorit
Ca 3 x 3,5 x 0,7 cm
Det torde vara fråga om granodiorit, som liknar granit och som romarna bröt i Egypten för många byggnader i Rom från det första århundradet till mitten av 200-talet. Skärvans färg växlar från ljusgrå till mörkare grå.
C: Ljusröd marmor
Ca 4,7 x 3,5 x. 1,1 cm
Skärvan uppvisar den med bläck skrivna texten Caracallas thermer. Denna stenart med svarta ådror kom från den grekiska ön Khios i det östliga Egeiska havet, vilket förklarar den latinska benämningen marmor chium.
Den italienska benämningen portasanta beror på att den heliga porten i Peterskyrkan har dörrkarmar i denna marmor.
D: Vit marmor
Ca 2,7 x 2 x 1,4 cm; 2 x 2 x 1,5 cm
Man har med bläck skrivit det latinska ordet palaestra på den större skärvan. På grund av de små kristallerna torde det vara fråga om grekisk marmor från berget Pentelikon, som ligger något nordost om Athen. Den mest kända byggnaden som har byggts i denna marmor är templet Parthenon på Akropolis som har tillägnats Athens skyddsgudinna.
E: Basalttesserae
Ca 1 x 1 x 2,5 cm; 1 x 1,5 x 3 cm; 1 x 2 x 3 cm
Basalt är en vulkanisk sten vars matta färg skiftar från grått till svart. De antika romarna använde stora block av denna sten framför allt för att belägga sina vägar. Den utvinns på Sicilien, Sardinien och de Eoliska öarna.
F: Brungulskiftande glastessera
0,5 x 0,5 x 0,8 cm
Sådana här tesserae användes i de allra finaste mosaikerna som var utförda i opus vermiculatum-tekniken, alltså i mosaiker med mycket små tesserae. Namnet härstammar från det latinska ordet vermis, som betyder mask, och den masklika mosaiktekniken resulterade i en bildframställning som påminde om måleri.
Caracallas termer byggdes vid startpunkten för vägen Via Appia som ledde söderut från Rom. Det var fråga om ett av de största och bäst bevarade badhuskomplexen i Rom, som blev färdigt år 216. Det rektangulära komplexet ovan jord (337 x 338 m) omfattade både takförsedda badutrymmen från kalla till varma, öppna utrymmen och en trädgård och var avsett inte bara för tvagning utan för att befrämja den fysiska konditionen på ett mångsidigt sätt, för rekreation och också för studier.
I vardera ändan av termerna fanns en palaestra, som har inspirerats av ett grekiskt pelarförsett utrymme för brottning och gymnastik. Det mycket påkostade byggnadskomplexet hade färgrika marmorpelare och -golv, hundratals kvadratmeter med mosaiker bestående av tesserae av glas och sten, utsmyckning i stuck och skulpturer. Under 400-talet betecknades Caracallas termer som det sjunde underverket i Rom, men deras verksamhet upphörde efter att goterna år 537 hade kapat av den akvedukt som ledde till termerna. Under de olympiska spelen i Rom år 1960 ordnade man tävlingar i gymnastik i termerna.
Ett utdrag ur Leena Pietilä-Castréns artikel Donerade föremål från den antika världen (2023).
