Vem räddar en skör akvarell eller en sönderfallande gammal karta? Konservator Kaisa Lepistö är en av de yrkespersoner vars arbete ofta sker bakom kulisserna, men vars hantverk syns överallt på museet – både i utställningar och i samlingarnas förvaringsutrymmen. Lepistö är specialiserad på papperskonservering och arbetar med bland annat konstverk på papper.
Vad innebär egentligen konservering? Konservering är en tvärvetenskaplig bransch med målet att skydda och bevara kulturarvet för framtida generationer. Det innefattas alla åtgärder som kan bromsa eller förhindra att föremål och materiellt kulturarv förstörs. Det är ett arbete där historia, kemi, materialkunskap och hantverk förenas.
Konservatorns uppgift är att stoppa föremålens och verkens nedbrytning på ett så etiskt och väldokumenterat sätt som möjligt. Konservering styrs av noggrant definierade principer, som reversibilitet och minimal påverkan på det ursprungliga objektet.
Ur ett bevarandeperspektiv är varje plats värdefullt
Papper är ett material som rymmer en enorm mängd mänsklig kultur – texter, konst, kartor och fotografier. Som material är papper känsligt och reagerar lätt på ljus, fukt och hantering. Därför kräver arbetet tålamod, ett skarpt öga och förmåga att lösa även oväntade problem.
-Många blir förvånade när jag berättar att jag tvättar papper. För pappersbaserade material är tvätt en bra metod för att ta bort smuts och surhet och hjälpa objektet att bevaras. Men alla objekt kan dock inte alltid tvättas, tillägger Lepistö.
En konservators vardag handlar dock inte bara om pincetter och rengöring. Arbetsdagarna varierar mycket. Ibland arbetar man med ömtåliga silhuetter under förstoringsglas, andra gånger packas stora arkitekturritningar för säker förvaring. Förutom det aktiva konserveringsarbetet ingår även mycket dokumentation och planering – och ibland även fysiskt arbete, såsom flyttpackning och transporter.
-Planeringsarbetet kan till exempel innebära att bygga en prototyp eller att välja kemikalier för användning baserat på tester, förtydligar Lepistö.
På Borgå museum har Lepistö fått möjlighet att arbeta mångsidigt med konservering, från flytt av samlingar till utställningsförberedelser, konditionskartläggningar och konserveringsåtgärder. Bland objekten hon arbetat med finns verk på papper av bland andra Albert Edelfelt, Akseli Gallen-Kallela och Rudolf Koivu.
-Varje objekt är unikt, och just det gör arbetet både utmanande och givande, säger Lepistö med glädje.
Ständig fortbildning spelar en viktig roll i konservatorns arbete
Lepistös väg till att bli konservator har inte varit spikrak. Tidigare studier och arbetslivserfarenhet från olika områden ledde henne så småningom till konservatorstudier vid Yrkeshögskolan Metropolia. Hon berättar att hon blev konservator lite av en slump – eller snarare tack vare livets slingrande stigar.
-Kombinationen av allt jag redan lärt mig, ny kunskap och hantverk fascinerade mig – och gör det fortfarande, säger Lepistö.
För framtiden hoppas Lepistö på större synlighet och uppskattning för konservatorernas viktiga arbete samt bättre resurser för att utveckla branschen. Hon planerar även att studera vidare inom området.
-Jag fortbilda mig inom området, kanske genom en YH-examen på magisternivå inom konservering. Och naturligtvis följer jag hela tiden med vilka konferenser, webbinarier eller andra möjligheter till kompetensutveckling som erbjuds, avslutar Lepistö med ett leende.