Skogsvård och arkeologiskt bevarande kan vid första anblick verka som motstridiga mål, men de kan ofta kombineras på ett framgångsrikt sätt. I Finland finns tusentals fornlämningar som berättar om landets historia och människornas liv. Stora delar av dessa arkeologiska kulturarvsobjekt finns i skogsområden, och deras bevarande är viktigt både för forskning och för att säkra kulturarvet för framtiden.
För Riikka Mustonen, arkeolog vid Borgå museum, d.v.s. museet med regionalt ansvar i östra Nyland, är detta ett välbekant tema. Mustonen arbetar för åtta kommuner i östra Nyland med att som expert på arkeologiskt kulturarv. Hennes arbetsdagar varierar stort. En stor del av tiden går åt vid datorn till att skriva utlåtanden, studera kartor och uppdatera registret över fornlämningar.
-Vanligtvis jag sitter vid datorn och går igenom anmälningar om användning av skog. Informationen måste granskas noggrant, så att man kan ge noggranna anvisningar i utlåtandena. Ibland krävs också fältbesök, och då går dagen åt till att inspektera och markera objekt i skogen, beskriver Mustonen.
Bevarandet av arkeologiska objekt inom skogsbruket är viktigt och kan oftast genomföras med små åtgärder. I Finland skickas anmälningar om användning av skog till Skogscentralen, och om den planerade åtgärden ligger inom 200 meters radie från en registrerad fornlämning, en möjlig fornlämning eller ett kulturarvsobjekt, skickas automatiskt en utlåtandebegäran till det regionala ansvarsmuseet.
I utlåtandet bedöms de planerade åtgärderna och det ges anvisningar om hur den arkeologiska fyndplatsen bör beaktas i praktiken. Anvisningarna innehåller information om fyndplatsens existens, dess placering och hur man bör agera. Skogsägaren har inte alltid förhandskännedom om fyndplatsen eller dess utseende, eller vilka åtgärder som kan skada det.
Skogsbruk kan vara ett hot mot fornlämningar, men också en möjlighet
I Finland skyddas fornlämningar av fornminneslagen (295/1963), enligt vilken alla fasta fornlämningar, såsom förhistoriska gravrösen, tjärbränningsgropar och gamla boplatsområden automatiskt är skyddade. Detta innebär att det är förbjudet att gräva, skada, täcka över eller flytta dem utan särskilt tillstånd.
Skogsbruk kan bedrivas i närheten av skyddade fyndplatser eller på deras område, men planeringen och genomförandet måste ske så att fornlämningarna inte skadas. Skogsbruk bör undvikas innan en arkeolog har gett ett utlåtande rörande de planerade åtgärderna.
De vanligaste riskerna för fornlämningar vid skogsbruk hänger samman med markberedning, avverkning och skador orsakade av skogsmaskiner. Skogsmaskiner och markberedning kan bägge skada fornlämningar både ovan och under jord. Även maskinell plantering eller felplacering av plantor samt trädrötternas tillväxt kan påverka fyndplatsernas bevarande på långsikt. Att försiktigt avlägsna träd ovanifrån fornlämningar kan bidra till deras bevarande.
Mustonen betonar att kontinuerligt skogsbruk också kan erbjuda metoder för att förena skogsbruk och bevarande av fornlämningar.
-Skogsbruk kan vara ett hot mot fornlämningar, men också en möjlighet. Med rätt metoder vi kan kombinera hållbart skogsbruk med bevarandet av kulturarvet, säger Mustonen.
Samarbete och kunskapsspridning är nyckeln
I närheten av fornlämningar bör särskild försiktighet iakttas. På de mest känsliga områdena kan manuella skogsvårdsåtgärder vara en lösning i stället för maskinellt skogsbruk och markberedning.
För att skogsvårdsåtgärderna ska kunna planeras korrekt är det viktigt att alla fornlämningar är ordentligt kartlagda. Museiverkets fornminnesregister hjälper skogsvårdare att identifiera skyddade objekt, men arkeologens hjälp behövs eftersom många platser saknar tydliga gränsdragningar och lägesinformationen kan vara osäker. Skogsvårdare har inte utbildning i att identifiera olika typer av arkeologiska objekt. Mustonen betonar vikten av samarbete.
-Sakkunniga inom skogsbruk och arkeologi kan förena sin kunskap och utveckla nya metoder som gynnar både skogsbruket och bevarandet av kulturarvet. Det är inspirerande att träffa människor som förstår fornlämningarnas värde och vill skydda dem.
Teknologisk utveckling erbjuder nya möjligheter för att skydda arkeologiska objekt inom skogsvård. Geografiska informationssystem (GIS) kombinerat med laserskanningsdata, AI-baserad identifiering och satellitbilder kan hjälpa till att identifiera fornlämningar och hur de tagit skada, vilket möjliggör noggrant riktade fältundersökningar. Mustonen ser detta som en möjlighet.
-När vi kombinerar modern teknologi med traditionella arkeologiska metoder kan vi skydda kulturarvet mer effektivt än någonsin tidigare.
Skydd av arkeologiska fyndplatser är i de flesta fall inget hinder för skogsbruk, utan kan tvärtom vara en del av en hållbar skogsvård. Genom att ta hänsyn till fornlämningar på rätt sätt kan vi bevara värdefullt kulturarv för framtida generationer samtidigt som vi säkerställer skogarnas ekonomiska och ekologiska värde. Samarbete och kunskapsspridning är nyckelfaktorer för att uppnå detta mål.