Walter Sjöbergs donation år 1911 omfattade också två tårflaskor, som härstammade från katakomberna i Rom. Glasblåsningen utvecklades i Mellanöstern, i kusttrakterna vid Medelhavet, under det första århundradet f. Kr. och växte till en verklig industri överallt i det vidsträckta romerska riket. Tack vare den snabba och kostnadseffektiva tekniken tillverkade man olika bruks- och lyxföremål från enkla parfymflaskor till konstfärdiga delar av kärl. Den grekiska historieförfattaren och geografen Strabon, som skrev vid vår tideräknings början, kommenterade på tal om glasblåsning (16,2,25) bland annat den förmånliga prisnivån och konstaterade: ”i Rom kan man köpa en glasskål för ett kopparmynt”.
Glaset ersatte snabbt leran också som material för parfymflaskor. Vid sidan av den latinska benämningen unguentarium har man senare också använt andra termer, som ampull eller liten amfora, balsamarium från ordet balsam som förekommer också i svenskan och lacrimatorium från det latinska ordet lacrima, en tår. I alla tider lade man ned olika föremål med den döda inför den sista resan. De kunde vara vaser, lampor, pengar eller smycken, det vill säga föremål som hade varit viktiga och i bruk redan under jordelivet. Senare tänkte man sig att glasampullerna hade använts för att samla upp de sörjandes tårar. Höjden varierar i allmänhet mellan 3 och 20 centimeter. Parfymindustrin var i sin helhet storskalig under antiken och omfattade ampuller av keramik eller glas och innehållet baserat på olivolja. Växtextrakt från bland annat rosor, violer och iris erhölls lokalt medan de mer exotiska alternativen också härstammade från Orienten. Roms katakomber bildar ett nätverk av underjordiska gravgångar. Det fanns ett sextiotal av dem i stadens omgivning och deras sammanlagda längd uppgick till cirka 150 kilometer. De grävdes ut i den mjuka vulkaniska tuffstenen och de avlidnas viloplatser befann sig vid långa gångar i flera våningar under varandra.
Glasampull (Inv. 3483A)
Walter Sjöberg 1911
H 6,1 cm; max D 3,2 cm
Ampullen har rund botten och är påsliknande. Halsen har brutits av. Glaset är ljust blågrönskiftande och uppvisar nyanser av pärlemor. I klassificeringen av glasampuller är den en representant för en typ som var omtyckt på många områden och som producerades under åren 15–100.
Glasampull (Inv. 3483B)
Walter Sjöberg 1911
H 7 cm; max D 3 cm
Ampullens kropp är påsliknande och har jämn botten och en cylindrisk hals. Glaset är ljust blågrönskiftande. I klassificeringen av glasampuller är den en representant för en typ som var vanlig över hela den Apenninska halvön och som producerades under åren 15–120.
Ett utdrag ur Leena Pietilä-Castréns artikel Donerade föremål från den antika världen (2023).
